Inhemska växter för zon 9

Det amerikanska jordbruksdepartementets växthärdighetszoner 9a och b når över landets södra sektion. Landskapsväxter i zon 9 som är inhemska i dessa områden tolererar breda temperaturspann och olika odlingsförhållanden, vilket gör dem idealiska val för alla trädgårdar i zon 9, även utanför deras normala intervall. Vissa inhemska växtfamiljer spänner över hela spektrumet av zon 9-stater, ofta med mer än en regional sort, vilket gör dem lämpliga för de flesta trädgårdar och landskap i zon 9.

Zon 9 härdighetszonen innehåller de klimatförhållanden som är allmänt kända som ett medelhavsklimat. Fuktighet påverkar de östra delarna av zonen, medan torrare förhållanden förekommer längre västerut, vilket kanske resulterar i några av de regionala variationerna inom växtarter. I hela USDA zon 9 varierar låga temperaturer mellan 20 och -4°C för zon 9a och 25 till 30° för zon 9b. Mellan 120 och 150 dagar per år registrerar temperaturer över 30°C.

Sorter av lönn (Acer spp.) och ek (Quercus spp.) kan hittas i alla delar av zonerna 9a och 9b, med röd lönn (Acer rubra) som förekommer i både öst och väst. Flera sorters rödknoppar (Cersis spp.) ger vårfärg på små till medelstora träd. Tallträdssorter (Pinus spp.) sträcker sig från slash och longleaf i öst till Bishop and Lodgepole i väster. Både traditionella ekar och levande ekar klarar sig bra i zon 9.

Från sol till skugga, trädgårdar i zon 9 drar nytta av inhemska buskar. P. Allen smith rekommenderar fransk mullbär (Callicarpa europeana), bergslager (Kalmia latifolia) och Virginia sweetspire (Itea virginica) för full sol till skugga platser och söt pepparbuske (Clethera alnifolia) i delvis skuggade skogsträdgårdar.

Fläder (Sambuccus spp.) var välkänd för infödda européer i många regioner och kan hittas genom zon 9. Varianter av sumak (Rhus spp.) är också karakteristiska för zon 9-landskap. Beprövade vinnare rekommenderar att man planterar inhemska enbär, särskilt den krypande enbären (Juniperus horizontalis) som kan odlas som marktäckare.

Vedartade buskar visar mer regionalism än träd eller vilda blommor. Manzanita (Arctostaphylus spp.) och vilda syren (Ceanothus spp.) som täcker västra regioner sträcker sig inte över de östra delarna av zonen. De olika potentillaarterna förekommer i enskilda regionala varianter, liksom lövfällande järnek (Ilex spp.)

Ett stort antal vilda blommor kan följas från hela zon 9. En som ofta förknippas med öknen, indisk pensel (Castilleja indivisa), växer från kust till kust. Varianter av filtblomma (Gaillardia spp.) förekommer i alla regioner, liksom rölleka (Achillea spp.), fjärilsväxt eller ogräs (Asclepias spp.) och ett stort antal blommande salvia (Salvia spp.). Svartögda-susan (Rudbekia spp.) och Kaliforniens vallmo (Eschscholzia californica) ger gyllene blommor till alla zon 9-landskap.

Medan deras pråliga blommor får dem att framstå som ömtåliga, lägger både larksporrar (Delphinium spp.) och lupiner (Lupinus spp.) nyanser av blått, lila och gult till olika delar av zonen. Skäggtungor (Penstemon spp.) förekommer i ett stort antal varianter, i toner av rött, lila, blått och vitt. En viss variation av alla dessa fleråriga vildblommor kommer att passa nästan varje odlingssituation i zon 9.

Bland de mer ovanliga av de inhemska växterna för zon 9a och b är de som antyder öknen. Höglandsträdgårdar rekommenderar inhemska kaktusar som igelkottskaktus (Echinocereus spp.), ananaskaktus (Coryphantha sulcata) och Escobaria-arterna samt prickly-pear-kaktusen (Opuntia spp.). Inhemska suckulenta växter för zon 9 inkluderar yucca (Yucca spp.) och Parrys agave (Agave parryi).